my perfect mess

Mina älskade vänner, jag har återvänt hem till dö-tråkiga Sverige från underbara oslagbara Danmark.
Denna resa som på bara en vecka rehabiliterade mig från det senaste årets misär. Nu tänker ni såklart, varför var du där i typ, 3 veckor? Det var jag inte..jag har bara vart sjuuukt busy! Ikväll ska jag blogga sönder datorn.

Vid 15-tiden på onsdagen bar det av, jag stod för körningen till båten, som för övrigt var premiär på alla plan, husvagn+volvo=sjukt långt ekipage. All fokus på vägen, trodde jag tills vi alla tappade hakan vid synen av 2 liftande brudar, (som iallafall på håll), såg stekheta ut! Efter vår glasspaus på en mack där dom varken hade kortterminal eller brassestolar, hade lyckan gått till någon annan. Brudarna var out of sight och jag är sliskigt nära att typ, sidokrocka med en lååångtradare på en jävla påfart som inte va längre än en dansk korv med bröd. Två magras senare och tre låtar allsång till bilens blandband med Van Morrisson, är vi äntligen framme vid båten. Här köps det öl och kisspausas. Resten av resan går sedan så in i hunna snabbt  och innan vi hinner säga, ja vad vi nu skulle ha sagt, så är vi framme i Roskilde!!

Vi riggar upp vagna och sen är det fulla ställ, riktigt fulla ställ! Onsdagsfyllan är så brutal att ingen så här i efterhand kan tänka tillbaka å säga, ja just det det var ju då när vi... hmm...nattsvart.
Dagarna i Danmark susar förbi och jag har utan tvekan några av mina roligaste stunder i LIVET!
Ett favoritställe var "Tex mex groggs place" där man kunde dricka sjukt goda groggar. 1 flarra absolut, valfritt virke och is samt glas för 250 pesetas gjorde dig på ett ögonblick till en vinnare. Det vart ruggigt bra rullianns på groggarna och även efter dessa stopp, var det oklart hur kvällarna slutade...

Sen vare ju nåra band på festivalen också...jag såg..ja men iallafall 3 låtar med Duffy, 2 Judas Priest och 1 Neil Young. Det fick fasen räcka. Var på Radiohead också men, sorry Pelle=), där vart Helena så dyngad att hon inte ens begrep åt vilket håll scenen låg.

Det finns så mycket från grannlandet att berätta om (och kanske även en del som jag INTE kommer berätta om) men en kort sammanfattning lyder som följer: TACK Kisse, Nicke och Peter för en för mig grymt rolig festival med kalla öl, svettiga brudar, bra gung, tex mex fyllemat, billiga helrör, FUZAAA, 800 gradiga tält att vakna i, usel service i grannfiket, underbara människor, åhh gööud, ljuvliga bajjamajjor, en ständigt-fylle-ångest-bakfull Nicketeria, öl i regnet, Helena missar Jay-Z (också), Kisse hinner inte hem till toan, tack för det ärofyllda "spritpriset" ni gav mig, och tack pundarmadrassen för ditt stöd när allt var som värst=)

Det svåraste under resan för min del var att gå rakt och att ta med mig kameran. Jag orkade helt enkelt inte en enda gång. Ni får hålla tillgodo med det lilla..